Sängdekorationer!

Alla barn på Barn 4 får göra hand-och fotavtryck och bli fotograferade. Bilderna pryder sedan sängen tillsammans med lite "fakta" om barnet. Som ni ser på bilden blev Wilmas hand alldeles svart eftersom hon inte riktigt ville medverka till detta pyssel och det krävdes flera försök för att få till ett godkänt handavtryck=)

HEMMA!

Wilma är äntligen hemma fullt ut och helt utskriven från sjukhuset!

"Vi är nöjda nu" sa läkaren efter att dom sista "för säkerhetsskull-proverna" var klara. Det tackar vi för!

Nu ägnar hon sig åt det man förväntar sig i hennes ålder. Hon äter, sover....ehm...och skiter. :-)

Aningen märkligt ter det sig när man är bara 1,5 år och liten...typ jätteminst i familjen, ena dagen - och sedan är man plötsligt liten storasyster. :-)

Ryms jag...? Jooo - ganska skönt också.

Det är klart - hon lever om lite väl mycket ibland, den där "Wilma".

Julia är jättegullig med Wilma och ger henne saker som förgyller tillvaron. En boll, en nalle....fjärrkontrollen till tv:en. :-)

Det finns lyckligtvis en hel del andra aktiviteter att ägna sig åt som förströelse för en nybliven storasyster. Som att pröva den STORA systerns kläder....hänga med till stallet....

Framsteg!

Jag och Julia var upp en sväng till Carro och Wilma strax före lunch idag, med lite kläder och så.
Och nu minsann! Nu fick man se massor med ögon - Wilmas alltså :-)
Jag satt och höll i henne i säkert 50 minnuter, och hon var klarvaken hela tiden. Men hur snäll kan man va på en skala??? Tidigare så har hon ju varit så trött och då tänker man att det är därför som hon är så tyst. Men nu låg hon bara där och liksom studerade en med pigga ögon. Några små mysljud här och där men i övrigt så var hon liksom bara...nöjd. :-)

Nä, nu jäklar....

...får ni faktiskt ge er tyckte tydligen Wilma som sa ifrån på skarpen i kväll när det skulle tas prover - som rutin säkerhetsåtgärd.
Vilket man är tacksam för - det visar nämligen klart och tydligt på att hon blir allt piggare. :-)
Droppet, som första natten låg på 20ml, är nu nedtrappat till bara 2 och hemresedagen kryper allt närmare.

En hel hop med syskon väntar otåligt. :-)

Presskonferens!

I dag var hela klanen uppe utanför barn 4 och hälsade på.
Vi har ju fått tillgång till ett slags föräldrarum i anslutning till avdelningen, där också Caroline sover nu. Det påminner lite om ett hotellrum, om än spartanskt inrett, med säng och tv.
Även om det som sagt är lite spartanskt så är det ändå väldigt trevligt när man t ex jämför med sovsalen på BB...
Hur som helst så gick det bra att rulla ut Wilmas säng dit så att syskon och mormor fick hälsa ordentligt. Även om personalen aldrig skulle neka någon del av familjen att komma in på avdelningen och hälsa på så har vi känt att det är bäst att undvika mer "trafik" än nöden kräver av hänsyn till dom övriga tre barnen på salen - flera av dom är riktigt, riktigt små och helt uppenbart på tok för tidigt födda. Det vore förödande om vi råkade dra in nån begynnande förkylning. Alla är förvisso friska just nu men med både skol och dagisbarn så vet man ju aldrig...
I alla fall så blev mysstunden rätt intensiv och mobilkamerorna smattrade utan avbrott. Slänger ut en rad bilder här vars kvalité kanske skiftar lite - men det får ni leva med en sån här gång. :-)

Det....

....finns en ambition att lägga upp nån slags sammanfattning av aktiviteterna under bloggstoppet med ett gäng bilder.
En delvis försvårande omständighet är att digitalkameran har gått i strejk...naturligtvis innan vi hann tömma den på bilder. Jag måste lösa det på nåt vis snart.
Som tur är så finns det ändå rätt mycket bilder från det osedvanligt långa bloggstoppet, så snart så. :-)

- Hej! Jag heter WILMA!

Nu är Wilma här!
Lite tidigare än beräknat - men vad gör väl det.
Timingen visade sig vara perfekt eftersom Farmor & Farfar av en slump redan var på besök i stan. Mormor kom också ilandes från Ö-vik så "markservicen" hemma och sällskap för dom andra barnen var aldrig ens nära att bli ett problem. :-)

Fem timmar tog det från det att vi kom in till förlossningen och allt gick väldigt, väldigt bra. Särskilt med tanke på förra förlossningen, som i ärlighetens namn var ganska kämpig.
Ingen som helst smärtlindring denna gång bortsett lustgas. Att säga "bra jobbat" känns som veckans underdrift faktiskt. :-)

4370 väger man, och 52cm lång är man minsann!