Wilma är äntligen hemma fullt ut och helt utskriven från sjukhuset!
"Vi är nöjda nu" sa läkaren efter att dom sista "för säkerhetsskull-proverna" var klara. Det tackar vi för!
Nu ägnar hon sig åt det man förväntar sig i hennes ålder. Hon äter, sover....ehm...och skiter. :-)
Aningen märkligt ter det sig när man är bara 1,5 år och liten...typ jätteminst i familjen, ena dagen - och sedan är man plötsligt liten storasyster. :-)
Ryms jag...? Jooo - ganska skönt också.
Det är klart - hon lever om lite väl mycket ibland, den där "Wilma".
Julia är jättegullig med Wilma och ger henne saker som förgyller tillvaron. En boll, en nalle....fjärrkontrollen till tv:en. :-)
Det finns lyckligtvis en hel del andra aktiviteter att ägna sig åt som förströelse för en nybliven storasyster. Som att pröva den STORA systerns kläder....hänga med till stallet....
2 kommentarer:
Jo, nog är det en stor omställning alltid. Att bli storasyster är inte så lätt. Men det skall säkert gå bra. Hon har ju en så underbar familj att ty sej till :-)
Ja Viktor är t ex alltid väldigt mån om att hon inte ska känna sig utanför eller så och det tackar vi för:-) En god hjälp! Det är svårare när man är ensam och Julia ska försöka sätta sig i famnen då man matar Wilma...:-/
Skicka en kommentar